AULAWAABLAR i HÖRVIK-KROKÅS

Det är vackert i Hörviks hamn.

Det är så otroligt vackert nere vid Hörviks hamn! Hela Blekingekusten skymtar vid havslinjen och båthuslängorna till höger får en att vilja ställa sig i huskö...

Himmelens alla vita moln samlade sig till möte och bjöd på ett tjusigt skådespel, alltmedan de nostalgiska återvändarna strosade mellan marknadsstånden.

Men livet är inte alltid så gott.

Hörvik-Krokås hemvändardag.

Ibland hamnar man i långa tider av öken och torka. Varken tankar, känslor eller relationer vill fungera. Det är mycket knaster i systemet. 

Eller så hamnar man i djup dy och fastnar i en geggamojja som kan bli riktigt farlig.

Följ med några av min Aulawaablar på Listerlandets tredje marknad denna sommar.

De är fult snygga - fulla av starka känslor.

Aulawaabel - det är rökt...

I förrförra inlägget skrev jag om en av ökenfäderna; Antonios. Alla som har varit i öknen vet att demonerna bor där... de som tar allt livsmod ifrån en och lämnar en med förtvivlan och - missmod.

Missmodet berövar en aptiten, man får ont i magen, börjar bli yr och tänker allt mörkare tankar.

Detta missmod göder hopplösheten. Det är inget som kommer från Gud, vår Fader. Missmodet kommer från fienden.

Hopplösheten bor även i vattensjuka marker. Vattnet har ingenstans att rinna undan. Så kan det också vara med känslor som inte vet vart de skall ta vägen.

Aulawaabel i dyn.

I Psaltaren 69 står det om den djupa dyn:

FRÄLS MIG GUD, TY VATTEN TRÄNGER MIG INPÅ LIVET.

JAG HAR SJUNKIT NED I DJUP DY, DÄR INGEN BOTTEN ÄR,

JAG HAR KOMMIT I DJUPA VATTEN, OCH SVALLET VILL FÖRDRÄNKA MIG.

Psaltaren 69.

Denna manetfigur som du ser här ovan, tecknade jag en mörk kväll med känslan av att mörker och ljus strider mot varandra.

Hon var på väg att sjunka mycket djupt ned i sin existens - en del kallar det för psykisk ohälsa, men jag kallar det för alldeles normal existentiell ångest.

Någonting är fel, men hon vet inte vad. Sanningen är för svår för henne så och lever hellre i förnekelse och dimma, och sjunker sakta nedåt...

Jag tecknade en mörk kväll...

Men så kommer hon på att hon kan ropa till Gud - ja, mina aulawaablar kan det - och då känner hon hur tentaklerna vänds uppåt. Det är inte i egen kraft utan någonting händer verkligen. 

Munnen är full av arga tänder som bara vill bitas, och ögonen är söndergråtna.

Men nu lyfter hon blicken uppåt - och ser... hur de yttersta spetsarna av tentaklerna tänds med små ljuslågor...

Guds goda Ande når henne genom vattenmassorna. Sakta dras hon uppåt.

JAG HAR ROPAT MIG TRÖTT, MIN STUPE ÄR FÖRTORKAD, MINA ÖGON FÖRSMÄKTAR AV VÄNTAN EFTER MIG GUD.

TY FÖR DIN SKULL BÄR JAG VANÄRA, FÖR DIN SKULL HÖLJER BLYGSEL MITT ANSIKTE.

Psalt 69: 8.

En nedstörtande stjärna.

När jag lade ifrån mig pennan den kvällen tittade jag på figuren som tagit form på pappret.

Samtidigt läste jag i min Bibel, och när jag förde samman Psaltartexten med min Aulawaabel blev jag djupt berörd...

Detta är bortom min kontroll. 

Hon blev sanningen personifierad, i sin smärta. Hon var nära att drunkna, i sitt missmod, men fick hjälp att byta riktning. Gud var där, på riktigt.

Så stod jag där på Hörviks hamnplan och berättade om mina teckningar. Många kan relatera till dem, och den första tanken är ju att man skall skratta! 

Men vid närmare eftertanke så... ser man något annat...

Nu vände hon sig rätt!

Just där här egendomliga gran-waabeln har ögon som dröjer sig kvar i djupet. De vill inte upp...

Det finns de som hellre stanna i den mörka dyn än kommer upp i ljuset, där allt avslöjas - för att kunna förändras!

Nåväl, i takt med att marken värmdes upp, kom dagsbrisen igång och tog tag i tröjorna. De fladdrade i vinden så att jag nästan blev arg. Stilla er!

- Men det är ju inte vårt fel...

Den glada lycko-waabeln fladdrar.

Nej, just det. Förlåt mig.

Nu går flera personer runt med dessa listerländska skapelser i tröjformat.

Det är mycket roligt!

En tallrik med sill och mos gjorde gott och på slutet hade sjöräddningssällskapet uppvisning med helikopter ute över vattnet. Skickligt yrkesfolk gör livet tryggt här.

Psaltaren 69 är en råärlig läsning för den som behöver komma i kontakt med det förträngda mörkret.

Sedan vänder det:

MEN MIG SOM ÄR BETRYCKT OCH PLÅGAD, MIG SKALL DIN FRÄLSNING, O GUD, BESKYDDA.

JAG VILL LOVA GUDS NAMN MED SÅNG OCH UPPHÖJA HONOM MED TACKSÄGELSE.

Psalt 69:30-31.

Till Guds ära och människors frihet.

Och jag kan inte låta bli att tänka på alla mina judiska vänner, som än idag läser dessa böner.

Må hoppet aldrig svika oss.

Frid och fred önskar jag oss alla.

Nu skall jag gå ut i trapphuset och se vad min nya granne heter...

Marknadsmässiga hälsningar,

Helene F Sturefelt,

- tecknare och bibelläsare.

Marknadsknalle.

OZZY OSBOURNE ÄR DÖD

Ozzy Osbourne är död. Var han kristen?

Tisdagen den 22 juli 2025 dog "Prince of Darkness" - Ozzy Osbourne är död i en ålder av 76 år.

Han föddes utanför Birmingham 1948 och var med och bildade Black Sabbath - stilbildande för den moderna hårdrocken.

Så skulle ett griftetal kunna inledas över denna rocklegend, men det är inte min uppgift. 

Istället skall jag dela några minnen från Sweden Rock, där Ozzy Osbourne var dragplåster och huvudakt vid flera tillfällen.

I de kristna tidningar jag läser ställer man sig nu frågan:

- Var Ozzy kristen?

Första gången jag hörde deras bandnamn - Black Sabbath - fick jag rysningar. De vänder ju på den judiska veckohögtiden, sabbaten, och gör den till sin motsats.

Men frågan är om det bara var ett sätt att visa hur självständiga de var, och att hårdrocken tar sig friheten att slå på alla begrepp?

- Eller var Ozzy satanist?

Ozzy på Sweden Rock 2011.

Året är 2011 och jag har tagit tåg och buss till Norje utanför Sölvesborg för att gå på Sweden Rock.

Street Church står med sitt stora träkors mitt i krysset mellan matvagnar och entrén.

Några norska hårdrockare stannade till vid korset och sa:

- Definitionen av satanism är att jag själv är Gud. Djävulsdyrkare är värre, de söker kontakt med den andra, mörka sidan. Vi är varken eller, kan ni be för oss?

Det kunde vi!

- Tack för beskyddet. Senare ska vi höra Black Sabbath - de är inte satanister, även om de bet huvudet av en duva en gång... 

Mette, deras tjejkompis sa:

- Ozzy är "bare tull"... han skojar... ibland vänder han korset upp och ned, men hans texter är snälla och han förmedler Guds kärlighet till oss!

- Men duvan som han dödade då...?

- Nej, vi vet att "Jesu blod" är det som löser en från djävulen - det hade Roger Moore provat när det spökade i hans hus...

Jaha. Tänk så mycket man får veta vid ingången till Sweden Rock!

Street Church förbönskors på Sweden Rock.

Tidningen Spin Magazine intervjuade sångaren 1986 och då svarade Ozzy på frågan:

- Jag är kristen. Jag är döpt och jag gick i söndagsskolan. Men jag var aldrig så intresserad av det. Min uppfattning om himlen är välmående. Det är en plats där människor är schyssta mot varandra. Den här världen skrämmer skiten ur mig...

Jag läser vidare att 1992 berättade Ozzy för The New York Times att han var en 'praktiserande medlem av Anglikanska kyrkan' samt att han brukade be inför sina konserter.

Några år senare, 2014, att han upprepade samma uttalande om sin tro i brittiska The Guardian. 

Sångaren i Black Sabbath brukade alltid avsluta sina konserter med "God Bless You" och det gjorde i alla fall mig gott, när jag hörde det på Sweden Rock.

God Bless You?

Men varför leker man med ondskan? 

Varför leker så många hårdrockare med döden i sina texter?

Jag har vid flera tillfällen sprungit ifrån konserter där "leken" övergått till sådant allvar att basgångarna nästan fått mitt hjärta att gå i baktakt... och där attityden varit allt annat än snäll. 

Ren och skär egoism vrålades ut över publikhavet med en uppmaning att bjuda in satan - "invite satan" - - -

Denna ständiga kamp mellan ont och gott, Egot och Medmänniskan, Jaget och Gud.

Black Sabbath på scen, 2014.

En sen kväll i juni 2011 skriver jag i min dagbok:

- Varför leker vissa med döden? Jo, döden ställer inga krav. Det är bara att tuta och köra. Tänk inte efter. Du har inget ansvar. Gör som du vill - för snart är du ju död.

Men livet då?

- Livet ställer helt andra krav. För att bli människa och göra gott, måste vi vilja göra det goda. Det är inte lika enkelt.

Varför vill vi inte det goda?

Varför gör vi inte det goda?

Vem vill erkänna syndens faktum?

Bara när man har ett alternativ är det möjligt - Guds kärlek.

Metal Bible, Sweden Rock.

Jag läser vidare i tidningshögen, nu digitalt: I nättidningen ChurchLeaders.com skildras hur kändisevangelisten Dylan Novak mötte familjen Osbourne, då han fick möjlighet att berätta om evangeliet; att Jesus älskar honom och bryr sig om hans själ.

Dylan Novak överlämnade en Bibel till Ozzy, där hans namn var tryckt på framsidan.

Sonen Jack berättade senare att gåvan betytt mycket för hans pappa, som vägrade lämna hotellrummen utan sin Bibel.

Ozzy Osbourne har genom åren skrivit flera sånger om tro, såsom After Forever och Miracle Man.

Black Sabbath, Festival Stage kl 22.00.

2014 städade jag på Sweden Rock tillsammans med hockeklubben SIK. Vi gick av vårt pass kl 23. Två gånger om hade vi gått över samtliga scener och räfsat upp mängder med plastölflaskor.

Hur skulle jag orka tunga Black Sabbath? Jag vill inte.

Skärpning!

Jag citerar mig själv och mina memoarer:

I fyra dagar håller vi rent och får som tack ett inträdesband. Skulle jag åka hem nu, när jag slitit för att kunna njuta lite av konserterna?

Kroppen värkte.

Gå och ta en belgisk våffla med mjukglass. Sweden Rock skriver ju rockhistoria! Ozzy Osbourne står ju på scen sen en halvtimme tillbaka!

Visst. Jag gjorde som jag sa.

Men Ozzy var lika trött som jag. Rösten var kraxig och han sjöng falskt. 

Det var tung, progressiv rock.

- God is dead.

Nej, det var det sista jag ville höra!

Glassen gled ur våfflan. Men jag måste stå ut. Jag måste lyssna.

Glassen glider av.

Efteråt sa min städkompanjon att jag missade den viktigaste textraden. Han sjöng:

- God is dead. But I don't believe God is dead... !!

Det finns hopp. 

Månen gick upp över Sweden Rocks strandängar i lilla Norje, och även denna midnatt omslöt oss med lycka.

Slut, citat. 

Hårdrocksstädare.

Ozzy Osbourne led av Parkinsons sjukdom sedan 2003. Han blev 76 år och efterlämnar fem fruar och ett barn - nej oj fel .. jag är trött, en fru och fem barn, skall det vara. 

Jag hoppas att han nu lagt av sig sin skrämseltaktik och att "prince of darkness" nu skall få möta The King of Light - Jesus Kristus själv.

Guds eget Ord om sabbatsvila får avsluta detta inlägg:

SÅ HAR GUDS FOLK ALLTJÄMT EN SABBAT ATT VÄNTA.

TY ATT GÅ IN I GUDS VILA ÄR ATT VILA UT FRÅN SITT VERK, SÅSOM GUD VILADE UT FRÅN SITT. 

LÅT OSS DÄRFÖR GÖRA ALLT VI KAN FÖR ATT KOMMA IN I DEN VILAN, SÅ ATT INGEN BRINGAS PÅ FALL GENOM OHÖRSAMHET.

Hebréerbrevet kap 4:9.

Älskade Jesus.

Vår himmelske Fader är den som ser och känner oss alla.

Ingen av oss kan döma någon, varken till höger eller vänster.

Lev i Guds kärlek.

Helene F Sturefelt,

- hoppet är allt.

Vila i FRID.

White Sabbat.

Jesus älskar dig, på bussfönstret.

 

ANTONIUS - EN ÖKENFADER

Sandens söner - en ökenkrönika. Peter Halldorf.

Det är kärvt, mothårs och återhållsamt. Finns det en tro som övervinner alla frestelser?

Jag har en dragning till fornkyrkans ökenfäder. Det var de som gick ut från kyrkan, rakt ut i naturen för att slippa all distraktion och organisation.

Med glädje läser jag Peter Halldorfs böcker om dessa Gudslängtande strama eremiter, och hittar tillbaka till den sanning som inte söker godkännande från andra.

Detta har jag även funnit i den keltiska traditionen på de brittiska öarna.

Men nu beger vi oss söderut, till Egyptens heta ökentrakter, till Sankt Antonios kloster, beläget ca 6 mil om Kairo.

Jag skall även dela mina egna erfarenheter i detta inlägg.

St Antonios - ökenfader - 200-talet e Kr.

Jag citerar några stycken ur Halldorfs ökenkrönika "Sandens söner", utgiven på Trots Allt 1996.

"De tidiga kristna präglades av en märkbar återhållsamhet.

Det innersta av evangeliet var inte tillgängligt för alla. Hur "Fader vår" och "Trosbekännelsen" lyder fick man veta först under senare delen av de vuxnas dopundervisning. 

När den heliga Nattvarden skulle firas visades alla som ännu inte var döpta ut. Också katekumenerna, de som gick  i dopundervisning, fick gå ut.

Den innersta hemligheten skulle hållas på." (sid 17).

Pilgrimsmässa.

Just det! Så är det även för mig. De heliga sakramenten är inte tillgängliga hela tiden. Högtider är inte vardagstider.

Därför har jag svårt för "slentrian-nattvard" där man står i kö som i vilken butik som helst - utan omsorg om andakten. 

Jag vill få falla på knä, i total ödmjukhet, i en stillhet som inte rör sig och där de heliga orden uttalas över oss:

- För dig utgiven. För dig utgjutet.

Knäfall. Ysane kyrka.

Peter Halldorf har själv erfarenhet av att vistas i öknen och han skriver:

"Denna återhållsamhet skärps till det yttersta i öknen. Därav attraktionen! bland ökenfäderna blev de mest otillgängliga de mest eftersökta.

Det som inte demonstreras i tid och otid äger en kraft som aldrig infinner sig i det lättfångade.

Hos Jesus var längtan bort från offentligheten stark. Men när han drog sig upp bland bergen eller ut i öknen var det få som förstod. 'Alla söker efter dig' utbrister hans lärjungar när de efter långt letande finner honom.

Den förbryllande paradoxen är tidlös:

Det är de som drar sig undan världen som världen behöver söka upp... " skriver Peter Halldoft.

Öknen i södra Israel - Beer Sheba.

Jag har också besökt öknen. 2017 var jag på resa i Israel med Anders Sjöberg och Irén Kärrbrandt i Gamla Testamentets fotspår.

Bussen stannade vid öknens port i Beer Sheba. Luften dallrade av värme. Jag blev rädd för ökenhettan som slog emot oss.

Det är historisk mark. Här slöt Abraham förbund med kungen Abimelek i Gerar. Här fördrevs Hagar och Ismael ut i öknen, och här vandrade Guds folk runt i 40 år för att de skulle får "Egyptens köttgrytor ur kroppen" och istället formas efter Guds vilja.

I öknen försvinner allt. Utom längtan efter liv - och vatten...

Vid Abrahams brunn.

Bibelns platser är väl definierade i geografin. Brunnen i Beer Sheba är urgammal, troligen byggd av Abraham själv. Han lämnade ju stadslivet i Ur för att bli nomad, då Herren kallade honom. Det var bara bofasta som kunde bygga brunnar, därför blev man mäkta imponerad av Abraham, nomaden, att han kunde den konsten. 

Där stod vi nu, året 2017, i ökenhettan. Vår ledare berättade:

- När kung Salomo byggde städer behövde han förrådsfästningar och tillgång till vatten. Två tjocka murar skyddade brunnen.

Den vi stod intill är daterad till 960 - före Kristus...

Murarna i Beer Sheba - olika tidslager.

Invasionsrisken var stor. Kanske fanns det en övre brunn för nomaderna och en djupare ned, för kungens behov?

Vi gick ned i den enorma cisternen. Jag såg märken efter händer som för 3000 år sedan putsat brunnes väggar, annars hade kalkstenen släppt igenom vattnet.

Väl uppe igen, blötte jag nacke och huvud i kallt vatten under en modern kran. Värmeslag hotade.

Döden bor i öknen...

Vi går ned i vattencisternen.

Peter Halldorf återger en berättelse som jag hört vid flera tillfällen:

1991 trotsade fyra svenskar (goda teologer och präster) munkarnas varningar för att ge sig ut i den egyptiska öknens klippiga berg. De gick vilse, vattnet tog slut och de fruktade för sina liv.

De skrev avskedsbrev till sina familjer, drack upp det sista vattnet, och lade breven i ryggsäckarna - och inväntade döden.

Men så upptäckte de spår av en bergsget (?)... och hittade stigen  tillbaka till St Antonios kloster - och blev räddade tillbaka till livet.

Sista vattnet?

De anade vidden av den djävulska kamp som Jesus var med om i öknen, beskriven i Matteus evangelium kapitel 4. 

Peter Halldorf formulerar det så här:

"Efter 40 dagar i öknen, vid utmattningens gräns, går ridån upp för en infernalisk frestelsescen. 

Den gamle ormen, Lucifer själv, uppenbarar sig i sin mest insmickrande kostym. Med skriftord utplacerar han sina snaror vid de känsligaste punkterna..." (sid 36).

* Hunger - förvandla stenar till bröd

* utmana sitt liv - kasta dig utför stupet

* få all makt - tillbed den onde.

Men Jesus föll inte för dessa frestelse, utan svarade tillbaka med Guds Ord.

Då lät djävulen honom vara och änglar kom fram och betjänade honom.

"I den oändliga enformigheten förtvinar frestelsens rot".

Det är en av många erfarenheter som ökens dödliga hetta ger.

De kalkade väggarna.

Jag läser vidare i ökenkrönikan "Sandens söner":

"Att välja öknen som en tillflykt ändar alltid i besvikelse. Det vi trodde oss undslippa - frestelser, kamp, röster, splittring och lidelser - följer med oss in i öknen.

Vi kan inte längre skylla ifrån oss. Orsakerna till vår söndring finns inte i den yttre världen. Vi bär dem med oss...

I öknen blir det tydligare vari det demoniska består. Öknen är demonernas spelplats - en arena som djävulen behärskar med finess.

Att komma till öknen ger därför ingen frist i kampen mot det onda. Tvärtom; man befinner sig plötsligt i den andliga stridens frontlinje. (sid 36).

Det är i sitt eget hus en fiende måste besegras, sa Jesus (Lukas kap 11).

Utan frestelser blir ingen frälst, sa Antonios."

Öknen - en nationalpark...

Man kan fråga sig:

- Varför vill någon dra sig undan världen och bli eremit?

Peter Halldorf skriver:

"När sambanden slagits sönder ser vi inte längre hur ting och människor förhåller sig till varandra. En mänsklig gemenskap kan bara springa fram ur en ren källa.

Men vi argumenterar emot eremiten och säger:

- Du mister kontakten med världen och verkligheten! Och hur kan du älska sin nästa om du går ut i öknen?

Eremiten ser på oss genom sitt skägg och svarar:

- Bara Gud och jag finns i världen...

Vi skakar på huvudet. Men - endast den som är av denna sanning, förstår denna sanning." (sid 54).

Med sand i skorna och svetten rinnande så anar jag denna sanning...

I skuggan är det 35 grader...

"Den som någon gång besökt en eremit eller munk i dennes cell finner - ingenting.

Han har sitt rike inom sig.

Det osynliga är hans ögonmärke.

Det eviga, bortom tid och rum, är hans destination.

Det förgängliga, kropp och materia, är hans väg." 

I Vadstena finns ett klostermuseeum där man kan se hur Birgitta-systrarna kunde ha levt på medeltiden.

Deras små rum, cellerna, består endast av en säng... 

Verkligheten är inom  - i hjärtat, i sinnet - så fullt av Guds närhet, både i tro och tvivel.

Peter Halldorf får avsluta:

"Pilgrimskapet är att veta att sanningen finns någon annanstans än i det synliga. Då vet man också att man kan stanna där man är..." (sid 55).

Klostermuseet i Vadstena.

Mer än varma hälsningar,

Helene F Sturefelt, 

- modern pilgrim i kalla Norden.

ANDLIGA SÅNGER nr 122 - ÖKNEN

Öknens andlighet - Sandens söner.

Välkommen till ett knastertorrt avsnitt av Andliga sånger, utsänt från radio Sölvesborg på 92,0, där vi skall ta oss ut i öknen.
Peter Halldorfs ökenkrönika "Sandens söner" kommer ge oss intressanta tankar och CD "Tystnadens dolda rum" ger den musikaliska inramningen. Det är texter och musik av Sven Hagvil, i samarbete med körledaren Oskar Ganestål. 

Andligheten skärps i det landskap som inte stryker medhårs.

Klicka på noten så får du 59 minuters uppmuntran till din tro.

                           MUSIKLISTA

CICCIE PERNVEDEN MALM -  "Det sjunger i själen och hjärtat"

MAGNUS HELMNER - från CD'n PILGRIM:  "Bryter upp" och "Kom vi går".

Tystnadens dolda rum. Sven Hagvil.

SVEN HAGVIL från CD'n TYSTNADENS RUM:

- Ellen Keys text "Lyssnandet" - recitation av diakon Karin Hagvil.

- Sången "Ibland".

- Se in i dig själv

- Den blick Du har.

- Ödmjukhet - recitation av Martin Lönnebo

- Du människa som söker.

ERIK TILLING från CD'n STOR ÄR DIN TROFASTHET:

- Djup ropar till Djup (Psaltaren 42)

- Äger jag Dig frågar jag efter intet på jorden (Psalt 73)

- Din trofasta kärlek.

- St Patricks bön.

Peter Halldorfs ökenkrönika.

I andakten spelar jag psalm 396 på gitarr - med Abraham kan vi bli kamrat i en tid som stannat. 

Bönen är att det splittrade sinnet äntligen skall läka ihop och bli helt och odelat igen, tillsammans med Gud.

Läs mer här:

Sturellas Fotoblogg: ANTONIUS - EN ÖKENFADER

Varma (!) hälsningar, 

- Helene F Sturefelt, som besökt öknen i Beer Sheva,

- Jörgen Hjärtenflo, ljudtekniker.

Allt blir avskalat.

ATT LYSSNA IN PROFETISKT TILLTAL

Guds glädje och mänsklig glädje.

Detta är en fortsättning av förra inlägget, då jag berättade om Pannkakskyrkan "Reach" på Åhus volleybollstränder.

Eftermiddagens bibelstudium i fredags handlade om att lyssna in det profetiska tilltalet. 

När man står framför en människa i samtal kan det hända att man får ett ord från Herren som man vill dela.

Men det gäller att pröva det och dess sanningshalt, och vara varsam.

Jag har själv varit med om att det blivit fel vid två tillfällen - ena gången var det en person som uttalade ett ord över mig som var helt fel och i motsatt riktning som livet visade. Det gjorde ont.

Andra gången var det jag som gjorde fel och inte hann kolla upp Ordet - för det är jag fortfarande ångerfull.

Förlåtelse och upprättelse.

Vi slog upp våra Biblar i Åhus Frikyrka Betania och läste tillsammans:

NÅDEGÅVORNA ÄR OLIKA, MEN ANDEN ÄR DENSAMME.

DEN ENE FÅR GÅVAN ATT MEDDELA VISHET. EN FÅR GÅVAN ATT BOTA.

EN FÅR FÖRMÅGAN ATT TALA PROFETISKT, EN ANNAN ATT SKILJA MELLAN ANDAR.

1 Kor 12:4-11.

Att lyssna in Guds röst kräver träning i bön, och att man dag för dag lär känna Herren.

Det handlar om en gåva, inte en egen förmåga eller prestation. Guds goda Ande fördelar sina gåvor såsom Gud vill.

Vi är mottagaren.

Grunden är kärleken. Det är den största av alla gåvor!

Tack Jesus för... kärleken!

Paulus fortsätter i Korinthierbrevet:

STRÄVA EFTER KÄRLEKEN, MEN SÖK OCKSÅ VINNA DE ANDLIGA GÅVORNA, HELST GÅVAN ATT PROFETERA.

TY DEN SOM TALAR MED TUNGOR TALAR INTE TILL MÄNNISKOR UTAN TILL GUD....

MEN DEN SOM PROFETERAR TALAR TILL MÄNNISKOR,

HAN BYGGER UPP FÖRSAMLINGEN.

1 Kor 14:1-4

Vad är syftet med att förmedla profetiska ord? Vi kan se några punkter, som inte bara handlar om att skåda in i framtiden, som kanske många tänker på.

- Uppbyggelse, tröst och förmaning.

- Orden förlöser något när de talas ut.

- Profetian är större än tungotalet...

... här minns jag många oandliga diskussioner med vännerna i Pingströrelsen, som bedömde andra efter deras förmåga att tala i tungor... som alltså inte är det viktigaste kännetecknet på att Anden bor i en människas hjärta.

Det är kärleken.

Kärleken är grunden.

När vi får ett tilltal av Herren är första tanken att fundera på:

- Till vem skall detta sägas? Till mig själv? Eller någon annan, den som står framför mig?

- När skall detta sägas? Nu? Eller ska det vänta?

Vår bibelstudieledare Alice var noga med att markera att ingen bör profetera utan kärlek.

Åter igen; det är kärleken som är grunden!

Barmhärtigheten.

Respekten.

Det finns två diken:

- Man är naiv och tror på alla ingivelser man får.

- Man tror inte på något och föraktar allt tilltal man får i sin bön.

Varken tankar eller känslor är stabila.

Det finns diken.

Vi slog upp brevet i Tessalonike:

SLÄCK INTE ANDEN, FÖRAKTA INGA PROFETIOR, MEN PRÖVA ALLT.

TA VARA PÅ SÅDANT SOM ÄR BRA, OCH AVHÅLL ER FRÅN ALLT SLAGS ONT.

1 Tess 5:21.

Uppmuntran och förmaning kan ju vara riktad till mig själv från Herren.

Men prövningen består i att tillsammans med pastorn fundera på om ordet är riktat till hela församlingen. 

Paulus nämnde även ordet "förmaning". Om man får ord med den karaktären, hur skall man då handskas med det?

En förmaning pålyser att någonting är fel. I Guds rike finns ingen kritik som bygger på misslyckad prestation. Nej, det är ord av kärleksfull förmaning som är vägen framåt.

Målet är ju att uppmuntra personen i kärlek, till en förändring.

Det mörker som finns hos personen kanske inte ens skall nämnas i vissa fall. 

Då är det bättre att be för honom/ henne, och bedja in Guds ljus i den mörka situation som man förstår finns där och skaver.

Ber om frihet där bundenhet finns.

Sedan övergick bibelstudiet i en övning som var mycket spännande!

Vi ställde oss två och två, där den ena fick blunda och den andre lyssna in.

Vi var alla grundade i Guds Ord och redo för att be om ett tilltal från Herren, till personen framför oss.

- Be om ett ord, en mening, en berättelse, en färg, en form...

Det blev tyst i kyrksalen och lugnet lade sig. Stilla bön öppnade sakta små tilltal som förmedlades till var och en.

Jag vill gärna dela det som jag fick, för det kändes verkligen som en gåva och en uppmuntran!

"Jag ser en båt framför mig, nej två båtar. Du är i den ena. Den andra båten får fullt med fisk och de behöver hjälp. Du är den extra resurs som träder in när skörden är stor..."

Jag blev alldeles rörd.

Och djupt tacksam.

Där är ju båten! På Åhus strand!

MÅ HAN SOM ÄR FRIDENS GUD HELGA ER HELT IGENOM, 

OCH MÅ ER ANDE, SJÄL OCH KROPP BEVARAS HELA OCH OSKADDA, 

SÅ ATT DE ÄR UTAN FLÄCK NÄR VÅR HERRE JESUS KRISTUS KOMMER.

HAN SOM KALLAR ER ÄR TROFAST, HAN SKALL ÅSTADKOMMA DET.

1 Tess 5:23.

Vi avslutade med lovsång. I hörnet stod några flaggor som jag kände igen från den gången då Hope For This Nation var här. 

Vi fattade tag i varsin lovsångsflagga och lät Andens vind svepa över vännerna i kyrksalen!

Så gott! Så vackert!

Lovsångsflaggorna väntade.

Innerliga hälsningar, Helene F Sturefelt,

- i bön och lovsång tillsammans med de unga vännerna i REACH.

REACH NÅR UT I ÅHUS

REACH "För att Gud älskar Sveriges ungdomar".

Det är stora tävlingar i Åhus denna vecka. Beachvolleyboll-turneringar i många omgångar samlar stora skaror ungdomar. På plats är PANNKAKSKYRKAN som i sin moderna form kallar sig REACH - nå ut.

Jag har haft den stora glädjen att åter igen få vara med i denna evangelisations-organisation (förra gången var på Sweden Rock).

Jag körde de fem milen till Åhus och krånglade mig igenom de besvärliga vägspärrarna vid motorvägsbygget utanför Kristianstad.

Åhus Frikyrka Betania.

Åhus Frikyrka är sliten, men väl använd, med praktiska utrymmen för övernattning, undervisning och kök.

För att kunna och orka vara ute på kvällarna i evangelisation är det andliga rustandet nödvändigt.

Förmiddagen ägnas åt bibelläsning och bön, med egen tid tillsammans med Gud.

Efter lunch är det fritid och sedan undervisning, dit jag kom varje eftermiddag. Jag ska dela med mig av några tankar och upplevelser från Pannkakskyrkan i Åhus.

Pannkakskyrkan på Täppets strand i Åhus.

Hur gör man när man närmar sig människor med ett budskap som man vill dela?

Vilka frågor ställer man som ingång i ett öppet samtal?

Målet är ju att få berätta om Guds kärlek och vad Jesus har gjort för oss.

Ja, det viktigaste är att vara respektfull och inte tränga sig på. Informationen skall vara tydlig och attityden mjuk och god. Vi är väl alla allergiska mot påträngande försäljare eller agitatorer av olika slag...

Alla har olika talanger och olika mycket erfarenhet av detta sätt att evangelisera. Därför får man vara varsam även med varandra i rollerna.

Att börja ett samtal.

Det märkliga var att jag hemma vid mitt frukostbord fick en ingivelse när jag lade min patience...

Varje morgon mättar jag mage, hjärta och huvud - mat, bön och strategiträning med kortleken.

För att kunna bygga upp Essen som "familjer" måste 2:an komma först, sedan 3:an och så vidare.

Men i det här upplägget var det bara mellankort och höga klädda kort.

Essen, som låg och väntade, var i överförd betydelser "pannkakorna" och "Jesus".

Men hur skulle vi börja?

Det fanns ju inga små "tvåor" som välkomnade fram. Ingen som höll i pannkaksskyltarna...

I talongen kom bara klädda kort. Kungar och Drottningar låser hela spelet med sin dominans om de kommer in för tidigt i leken. I överförd bemärkelse är det de talföra och skickliga i samtalsteknik. De får inte stå i främsta ledet innan pannkakorna ens är gräddade...

"Harpan" - min dagliga strategiträning.

Jag fick bygga min patience baklänges... Hämta upp nya kort, tills 2:orna äntligen dök upp.

När jag berättade detta för ungdomarna i REACH så var bilden tydlig.

- Du som känner dig som en obetydlig liten tvåa är oerhört viktig! Utan dig öppnas ingenting! Och alla "klädda kort" får vänta...

Det lustiga var att när kvällen kom, och det lilla partytältet var riggat, så var det jag som var 2:an... och stod med skyltarna... medan ungdomarna trädde fram föredömligt och pratade med dem som strosade på strandpromenaden!

Reachgänget förbereder kvällen.

- Varför gör ni det här? frågar många.

- Därför att vi vill att kyrkan skall vara där folket är. Och för att Gud är god och Guds nåd är gratis, precis som pannkakorna.

- Är pannkakorna gratis? Kom, vi måste ha!

Och medan det ena volleybollgänget efter det andra stod i kö blev det fina samtal, i enkelhet och med trosvisshet.

"Ty så älskade Gud hela världen..." Joh 3:16.

Den starkaste upplevelsen var ett gäng killar från Helsingborg som gick förbi på torsdagen, fick en pannkaka och en förbön och gick bort till tävlingsbanorna. De var inte så muntra för de låg sist i sin serie.

Dagen efter kom de tillbaka, glädjestrålande, med med medaljer runt halsen:

- Kolla! Kolla här! Vi tog brons bara för att ni gjorde en bön för oss!

- Va?! Skojar ni med oss?

- Nej, ni ser väl själva! Medaljerna!!

De strålade av lycka hur bönen hade gett dem kraft att vända underläge till avancemang.

Jag var tvungen att brista ut i sång: "Thank you Lord for giving me food, thank you Lord för giving me pancake, thank you Lord for giving me prayer...!

Vi fick göra en intervju med dem som ligger på Reach hemsida på Facebook.

Tävlingsbanor vid Åhus beach.

En bit bort på stranden hördes glad musik. Det var ett gäng arabiska män och kvinnor som spelade medryckande toner. Jag gick närmare, låtsades plocka lite skräp, och när jag var tillräckligt nära tog jag ögonkontakt och började dansa...

Många år av cirkeldans i "Helig Dans"-tradition gör att jag kan en del intrikata steg... Dabka... Jag fick upp en man till att dansa och deras förvåning var stor när de såg att jag kunde hans danssteg... 

Hur stor är sannolikheten att en svensk kvinna, tillika präst och klädd i Jesuströja, skall kunna dansa till arabisk musik?!

Detta var också en stor glädje, där vänskaplig kärlek flödade genom vattenpipans moln.

Integration på Åhus sandstränder!

Alla som satt på Taco-baren såg vad som hände...

Tacobaren i Täppet, Åhus.

Framåt skymningen hölls en enkel kvällsgudstjänst med sånger till gitarr och delande av vittnesbörd.

- Detta har Jesus gjort för mig...

Det griper tag djupt och många visar stor tacksamhet.

Så fick vi under några dagar leva ut missionsbefallningen:

GÅ UT OCH GÖR ALLA FOLK TILL LÄRJUNGAR...

Matteus 28:18.

- Men vilka är ni då? Vad är det här för en kyrka?

- Vi kommer från alla samfund, det är en slags helkyrklighet...

Jesus. Glädje. Frihet.

Med djupaste tacksamhet, och sand i sandalerna, körde jag de fem milen tillbaka till Sölvesborg.

Dock var det inte roligt att trixa sig igenom vägskyltarna i mörkret, med avstängda körbanor och ilsket blinkande varningsskyltar.

Men det blev också en uppmaning till att så är livet - det måste byggas om ibland, rätas ut, breddas och förbättras. Och då är det varningar att tro att man kan köra i gamla hjulspår.

SE, JAG GÖR ALLTING NYTT, SÄGER HERREN.

Flotta, nybyggda lägenheter i Täppet, Åhus.

Jesus-hälsningar från "Rock-Mormor" Helene F Sturefelt,

- strandmissionär.