DOMSSÖNDAGENS PREDIKAN

Domssöndagens gudstjänst i Listerkyrkan.

Välkommen att få ta del av predikan på Domssöndagen där EFS på Listerlandet bjöd in till kvällsmässa. 

PREDIKAN – DOMSSÖNDAGEN –  23 nov 2025

Daniel 7:9, Uppenbarelseboken 20:11, Johannes 5:22 - årg 2

 

BÖN – Käre himmelske Fader, TACK för att DU är här… Uppväck våra själar att ödmjukt älska DIG.

Öppna ORDET för oss så att vi hör DIN röst tala till oss, var och såsom vi behöver. Amen.

 

Tack att jag återigen får bli inbjuden att dela Guds ord!

Domsöndagen väcker många frågor, och ingen av oss kan besvara dem helt och fullt. Men jag vill ge några tankar från varje bibeltext. Först en inledning:

 

Vad är problemet? Vad är det som orsakar dessa våldsamma texter med de starkaste bilder som världshistorien känner?

Om livet vore gott, och om människan vore snäll – då vore vi kvar i paradiset. Men nu är det inte så.

 

Problemet är ondskan. Livet ÄR gott, men det är vi människor som orsakar det onda, i form av lögner, förtryck och våld. Det är VI som orsakar lidandet, både i naturen och bland oss själva.

 

Vad skall Gud göra åt det? Se mellan fingrarna och inte låtsas om det? Absolut inte! Då vore ju Gud själv ond!

Gud är helig och inget mörker kan finnas hos Gud.

 

Vad är målet? Att återställa livet helt och hållet GOTT igen.

Alltså måste den levande Guden, som är alltigenom god, avslöja det onda, frälsa oss från dess konsekvenser, och erbjuda förlåtelse, som leder till befrielse.

Detta var inledningen.

 

Vad är problemet? Ondskan.

   Nu tar vi den första texten: DANIEL.

 

Daniel levde mycket nära Herren så att han kunde ta emot den framtidsvision som Gud gav honom.

Det som inte går att se, kläds i mänskliga bilder. Vi vet att Gud inte är en ”vithårig gubbe på ett moln” (St Nic!) och att Vintern inte är som Elsa Beskows ”farbror Frost”…

 

Men likväl är det lätt att hamna där när vi hör om den uråldrige mannen med vit ull som hår och tronen som eldslågor.

 

Det är en försmak av det som Uppenbarelseboken berättar om, skrivet av Daniel på 500-talet före Kristus. Den himmelska härskaran är på plats inför Guds tron och betjänar honom.

Och så tar domare plats, och böcker öppnas.

 

Kommer ni ihåg Tomtens vaktparad på julafton? Där tecknar Disney en scen där en stor bok öppnas, och nissen kollar att barnen ätit sin spenat… annars får de inga julklappar…

Alltför många har en barnslig gudsbild, där allt skulle handla om prestationer och belöningar.

Men icke så!

 

Har du ätit din spenat?

    Den andra texten är UPPENBARELSEBOKEN.

 

Gud förmedlar sig återigen genom en syn, denna gång mottagen av Johannes då han sitter fången på ön Patmos. Nu utvecklas scenen.

Himmel och jord flyr för Guds tron, som har så stark energi att ingenting kan existera i dess närhet.

 

Och alla människor som har levat, får nu vara ansvariga för sitt liv, vad man sagt och vad man gjort och hur man förvaltat sitt pund.

Är det positivt, eller negativt?

Är det bra att levande Gud låter oss vara ansvariga för våra liv, eller är det dåligt?

Kan man inte bara hoppa över domen och låta allt vara bra igen?

Det skulle vara som att sätta plåster på ett brutet ben utan att lägga det tillrätta igen. Jag ser det som Gud respekt för oss, att vi får vara ansvariga för vårt liv!

 

Vi hör om två olika slags böcker;

- den ena är den bok vi skriver själva med våra gärningar.

- den andra kallas Livets bok; det är Förlåtelseboken, där alla namn står på dem som insett sina fel och brister, och bett om försoning för sina synder och sitt upproriska sinne.

 

Nu har döden gjort sitt, och tillsammans med dödsriket kastas döden i den brinnande sjön. Kan man döda döden?

Inte vi, men Ja, det kan Skaparen!

 

Och hur är det möjligt att de som inte är uppskrivna i livets förlåtelsebok också kastas i den brinnande sjön? Är inte det fruktansvärt grymt? Eller är det en konsekvens?

 

Hm… men om man spridit skräck och död omkring sig, och ska vara ansvarig för sitt liv, och har föraktat allt vad respekt och förlåtelse heter – vad skall då Herren Gud göra??

 

Detta är kärlekens baksida – att låta var och en ha sin fria vilja… Detta väcker många frågor… Jag tänker att det viktigaste är att ingen av oss pekar ut någon annan… utan var och en får vårda sitt hjärta och sin Gudsrelation.

 

Så skapar Gud en ny himmel och en ny jord, den gamla är borta, utsliten. Den heliga staden Jerusalem kommer ned ur den nya himlen, där Gud själv skall bo, mitt ibland sitt folk.

Där finns bara liv, liv och frid och glädje och liv övernog!

Detta är vårt hopp!

 

En ny himmel med liv och frid!

  Tredje texten: JOHANNES EVANGELIUM.

 

Fadern har överlåtit domen till Sonen, står det, och genast får vi problem med treenigheten… Är de inte ETT?

 

Jo, det är tre sidor av samma triangel, där Fadern är Skaparen, Sonen är Försonaren och domaren, och helig Ande är Guds närvaro här och nu – alla i en enda gemenskap.

 

Det stora är, att när vi upptäcker vem JESUS är, och tar emot honom, då föds vi på nytt, med hans rena sinne och får ikläda oss hans rättfärdighet.

Vi får dagligen leva av hans förlåtelse – som finns förborgat i nattvardens heliga sakrament. Det är vårt hopp!

 

När den kristna människan dör fysiskt, så tar man med sig över till andra sidan den försoning man tagit emot hos Jesus.

”Han faller inte under domen, utan har övergått till livet”.

 

Det Jesus gör här och NU, det kommer att fullbordas i Framtiden. Jesus själv läste ju Daniels profetbok och låter här alla förstå att HAN är den MÄNNISKOSON som Daniel fick skåda, vilket Johannes bekräftar i Uppenbarelseboken.

 

I nattvarden är försoningen förborgad.

Så, när det talas om DOMARE i Bibeln, så är det inga mutade eller korrupta domare som är köpta. Nej, det är Guds rena kärlek som genomskådar allt och alla, med den ständigt utsträckta handen att ta emot hans korsmärkta förlåtelse.

En dom kan både vara dömande och frikännande.

 Guds domslut vill frikänna! Gud vill upprätta!

 

Det är det största HOPPET som någonsin omtalats! Så väntar vi och längtar efter dagen då Jesus skall komma tillbaka!

                  Sammanfattningsvis:

 

Problemet – ondskan

Målet – befrielsen genom förlåtelsen

Vägen dit – ta emot Jesus.

 

 

Saliga de fattiga i anden – dem tillhör himmelriket.

Saliga de som hungrar efter rättfärdighet – de skall bli mättade.

Saliga de som förföljs för rättfärdighetens skull – dem tillhör himmelriket.

 

Låt oss be.

 

Herre, låt oss en gång få stå bland den stora vita skaran, som fått sina synder förlåtna. Jesus, vi ber ödmjukt att vi en gång skall få jubla inför din tron, då livet fullkomnas av din kärlek. Amen.

 

 

Nu skall vi låta ordet sjunka in och ta en stund till bön.

Man kan göra en bönevandring till ljusbäraren, eller sitta i sin stol och bedja i sitt hjärta.

 

Under tiden spelar vi musik av en annan Daniel, frälsningssoldaten Daniel Wiklund som sjunger sina tonsättningar av Uppenbarelsebokens brev till församlingarna.

 

                 Nr 12 – Filadelfia ”Håll fast vid det du har”

                 Nr 18 – ”Fader vår”

Tack att jag får vara i tjänst!

Detta var predikan i kvällsmässan i Listerkyrkan, på Domssöndagen.

Psalmer: 490, 314, 172, 75 och 381. 

Varma hälsningar,

Helene F Sturefelt, predikant

 

 

 

 

 

SNÖ ÄR SOM FÖRLÅTELSE

Snö är som förlåtelse.

Snön kom tidigt i år. Redan i slutet av november föll den första snön över Blekinge.
Jag älskar att se världen bäddas in i detta mjuka, vita som faller ifrån himlen!

Redan när rullgardinen skall dras upp, anar jag att det är ljusare än vanligt. Och trafiken är dämpad. Hoppas... Snöplogen kommer och mullrar över asfalten - ja, det har snöat!

Ja! Det har snöat!

Allt smutsigt och fult försvinner. Det hårda och kantiga bäddas in vinterbomull och jag får en försmak av himmelen.

Det finns ett tillstånd som är alldeles rent, alldeles sant och oförstört vackert. 

Jag längtar efter den försoning som tvättat bort all orenhet.

Hos Gud kan inget mörker existera, precis som hösten inte kan existera i vintern - den måste ge sig.

Ge dig! Höst och vinter går inte ihop.

Det jobbiga är att när man tror sig vara tvungen att vara perfekt som människa, då blir man en o-människa... Den omänskliga människan har en fasad av lycka, hälsa och rikedom som ingen får avslöja.

Sociala medier hjälper till att bevara lögnen men inuti badar själen i sina egna tårar.

Moralens väktare mår inte heller bra. De fastnar på snödrivornas höga kanter. Det gör vi.

Och självfrälsningsläror försöker övertyga mig att jag har allt det goda inom mig och kan affirmera mig till så positiva höjder att allt negativt försvinner. 

Sällan har jag upplevt sådan förtvivlan när jag mött denna övertro på människans förmåga.

Det är som att den snö som faller är svart...

DÖM INTE, SÅ BLIR NI INTE DÖMDA.

Släng perfektionen och bli människa.

INTE DÖMER VÄL VÅR LAG NÅGON UTAN ATT MAN FÖRST HAR HÖRT HONOM OCH TAGIT REDA PÅ VAD HAN GÖR?

Johannes evangelium 7:51.

Ett annat slaskhål är att möta besserwisserna som låter alla veta:

- Jag är bäst!

- Jag har inte fel!

- Men den och den är dålig och den och den kan ju inte...

Då kan du sitta där och bästra dig själv, för ingen annan får plats hos dig. Inte Jesus heller...

Hur tänkte du göra inför domens dag när du står inför Guds tron?

Du är inte bäst.

Min Bibel ligger uppslagen på Romarbrevet där det står om detta att inte döma andra.

TY MED DIN DOM ÖVER ANDRA DÖMER DU DIG SJÄLV, EFTERSOM DU HANDLAR LIKADANT SOM DEN DU DÖMER.

INBILLAR DU DIG ATT JUST DU SKALL UNDÅG GUDS DOM?

BRYR DU DIG INTE OM GUDS OÄNDLIGA GODHET, FÖRDRAGSAMHET OCH TÅLAMOD?

FÖRSTÅR DU INTE ATT GUDS GODHET VILL FÖRA DIG TILL OMVÄNDELSE?

Romarbrevet 2:1.4.

Förlåtelse som bomull över såren.

Luften gick ur den snövita snögubben. Det gick inte att vara bäst längre. Allt kom tillbaka, som en rekyl.

- Jag är inte bäst, jag vet inte allt, jag vill inte vara duktig, jag orkar inte tillrättavisa alla, jag vill inte bry mig om alla fel jag vill inte vara upphöjd bland mina kollegor... 

Vad vill du då?

- Smälta ned. Bli en vanlig människa. Och erkänna att jag är ofullkomlig.

- Vad hände?

- Jag tappade mitt perspektiv. Jag såg mig uppifrån... och det blev så pinsamt. Jag hörde nåt...

MED DITT HÅRDA OCH OBOTFÄRDIGA HJÄRTA HOPAR DU VREDE ÖVER DIG...

Romarbrevet 2:5.

Börja om.

- Jag halkade i snön och slog i en trädstam så att snö från grenarna rasade över mig. Jag börjar förstå att Gud en dag kommer att döma rättvist och kommer att löna var och en efter hans gärningar. Vad skall han säga till en som trott att han var bäst?

Solen stod lågt och lyste mellan grenarna. Den hårda världen såg annorlunda ut med den förlåtande snön. 

Är snö som förlåtelse?

Är snö som förlåtelse?

Den råa människan håller inte måttet inför Gud.

Men den bristfulla människan, som erkänner sina svagheter, har ett helt annat utgångsläge. Då konkurrerar man inte med Gud.

Det är kärlek att säga sanningen.

Det är sant att kärleken segrar. Men den hoppar inte över domen över ondskan.

Jag läser med förskräckelse, och tacksamhet, över fortsättningen i Romarbrevet:

NÖD OCH ÅNGEST ÖVER VARJE MÄNNISKA SOM GÖR DET ONDA.

HÄRLIGHET, ÄRA OCH FRID ÅT VAR OCH EN SOM GÖR DET GODA.

GUD GÖR INTE SKILLNAD PÅ MÄNNISKOR. 

Rom 2:9-10.

Men ingen är ju renodlat ond eller renodlat god. Hur skall detta gå?

Inte antingen eller. Det är både ock.

Solen gick i moln. Temperaturen steg och minusgraderna smälte. 

Snön blev brun och skönheten gick förlorad.

Kampen mellan årstiderna skildrade kampen mellan ont och gott. 

Striden mellan syndens fulhet och Guds glittrande nåd blev uppenbar.

Imorgon är det Domssöndagen. 

Lyssna till gudstjänstens ord. Och Herren sa:

SE, JAG GÖR ALLTING NYTT!

Uppenbarelseboken 21:5.

Käre Far i himlen, 

- kom och förvandla oss! Snöa över oss med din oändliga nåd!

- förlåt oss vår smutsiga högfärd som solkar världen.

- rädda oss undan oss själva...

Amen.

Snövita hälsningar från vinterälskaren

Helene F Sturefelt.

Och det sista lövet släppte sitt tag.

SM-GULD till MJÄLLBY AIF!

En kopia av den pokal som snart väntar.

Det är söndag, Herrens dag. Jag klär mig fint och åker till kyrkan. God predikan och rik liturgi fyllde min själ med glädje.

En stund senare satt jag på bussen till Hällevik och såg de gulsvarta skyltarna passera, med böndernas hyllning till sitt lag. 

Några av Mjällby AIF's supportrar var också ombord och skränade hejarramsor, inte alla rumsrena. Nyktra till! 

Hyllningsguld är förberett.

Följ nu med och upplev lite av stämningen på Strandvallen, denna den sista matchen för den Allsvenska säsongen. Mjällby har redan tagit guld-titeln, men BK Häcken från Hisingen väntade på att bli besegrade... tyckte vi, med den snöpliga CUP-förlusten för två år sedan i färskt minne.

Vår arena är inte stor, men när över 5000 personer är samlade där, då är det fullt! Det är lika många som Jesus mättade vid brödundret när Genesarets sjö... Det gick åt många sillamackor och korv-med-bröd idag!

Och över våra huvuden hovrade en helikopter med Mjällby AIF's flagga.

Helikoptern över Strandvallen.

Sportens reklamskyltar sattes upp. Det låg stor förväntan i luften. 

MAIF's sportchef, Hasse Larsson, gick lugnt runt på plan med handen i jeansfickan, och hämtade in stunden. I sextio år (hur gammal är han?!) har denna Listerlandets bondson slitit med både arbete och sitt fotbollslag, hela vägen från spelare till tränare. 

Jag fångade ögonblicket när han blickar ut över sitt livsverk, under skylten med SM-GULD...

Hasse Larsson under skylten SM-GULD.

När spelarna kom in, steg jublet. Det följer alltid med barn in, hållandes de vuxna i handen, som ett framtidslöfte. Men idag hade flera av spelarna sina egna barn med!

Tom Pettersson med sina två grabbar som går på samma fritids som mitt barnbarn, Jacob Bergström med Olle och Vera, Herman Johansson med sin dotter på arm och Jesper Gustavsson med sina två. 

Det var otroligt fint att se!

Vi hyllade dem med gula och svarta flaggor, en stor "tifo" och guldark, som låg på publiksätena.

Nennessson, som skrivit vår inmarchsång, var på plats och sjöng live till gitarr. Mäktigt!

Spelarna, några med sina egna barn!

Sen började det svåra. Att få hål på Häcken. De spelade bra och bjöd på hårt motstånd och farliga anfall. Mjällby började bli fega i mina ögon, och passade bakåt och i sidled, mer än framåt... och då blir det liksom inga mål...

Till slut byttes Alexander Johansson in, nr 16, och då small det till mellan stolparna - mååål!

1 - 0 till Mjällby! Det är inte första gången som han kommer in och "frälser laget" - vilken segerkänsla för oss alla!

Frälsa... befria från skuld och skam... och måltorka!

Men vi var inte befriade från brinnande bengaler...

Det var 4 minuters tilläggstid men domaren orkade inte med det, han blåste av, medveten om att han inte dömt till Mjällbys fördel... 

Nåja, sauja, vi har väl överseende med det eftersom denna seger nu slår alla poängrekord som går att slå.

Jag skall inte trötta dig med statistik, utan istället låta dig gissa vad som hände när matchen var slut... 

- Storma inte planen, vädjade speakern och en mängd securitatsvakter stod på pass vid sargen.

Naturligtvis stormade supportrarna planen, med vilda glädjetjut och vajande flaggor.

En scen byggdes upp och efter en lång väntan kom Sveriges mesta och bästa fotbollsspelare in.

Jublet ekade över Listerlandet.

Fotbollsförbundets ordförande.

Medaljer delades ut och så kom det stora ögonblicket - pokalen överlämnades och höjdes mot skyarna.

Alla ville få utföra denna ritual, som man drömt om i hela sitt fotbollsliv, och hålla pokalen i sina egna händer.

Och medan champagnen flödade som ett regn sjöng vi alla:

- Vi är Maifare... A.. I...F... vi är Maifare...

Ur högtalarna spelades "We are the Champions" och "The Winner takes it All".

Häcken åkte hem.

Men gratulerades till att deras Damlag vunnit sin seger.

Hasse på väg upp till medalj och pokal.

På bussen hem hamnade jag bredvid en trevlig kille från Los Angeles, boende i Madrid. Han var här för att göra reportage om denna idrottsliga bragd. 

Vi fick ett mycket fint samtal om sport, svensk natur, sammanhållning och kyrka. 

- This is absolutly amazing! utbrast han, och jag kände mig stoltare än någonsin.

Så får fotbollen vara ett tecken på att när man är mätt och varm - och det är fred i landet - då spelar man fotboll! Och sjunger!

Ibland är livet enkelt och alldeles underbart.

Gulsvarta hälsningar, med bön om Guds frid och beskydd till oss alla,

Helene Sture Guldfelt.

Inte fick väl hela Hisingens lag plats där?!

P.S.

Jo, lite statistik måste fram!

Mjällbys slutpoäng landade på 75, med Hammarby på 62 poäng, GAIS 52 och Djurgården 49... Då förstår du vidden av bragden!

Segerjubel!

 

AFTERNOON JAZZ Noel Törnqvist

Listerkyrkan, Mjällby AIF och Uno Hellgren.

Det här är så stort att jag måste bryta min bloggtystnad! 

Lilla Hällevik med sina 840 invånare, har producerat Sveriges i särklass bästa fotbollslag!

Ett långt och strävsamt arbete har nu, efter de två senaste åren, gett ett så enastående resultat att Mjällby AIF går igenom poängtaket!

Imorgon är det Allsvenskans sista match för säsongen, då GULDET skall bärgas på Strandvallen.

Men innan dess, idag, denna gråmulna lördagseftermiddag, inbjöd EFS Listerkyrkan till Afternoon Jazz.

Guldhattar i hela stan.

Mjällbys målvakt, Noel Törnqvist, har berättat att han alltid går till kyrkan dagen innan match och samlar sina tankar.

Vad var väl bättre då än att bjuda in honom som "hemlig gäst" till denna glada tillställning!

I mål har han alltid sin skyddshjälm på, så inte alla kände igenom honom när kan kom nyklippt och grann.

Martin Åsman i samspråk med Noel Törnqvist.

Listerkyrkans jazzhusband bjöd på en bejublad tillställning med Uno Hellgren i spetsen. 

Gamla fina traditionella New Orleanslåtar klingade i lokalen. Gamla välkända psalmer sjöngs, med stadigt komp på trummor och bas.

We Shall Walk Trough the Streets of the City, Precious Lord take my Hand och In the Sweet by and by gav en hälsning från himmelen, där hoppet om ett liv utan tårar och tunga bekymmer gett människor livsmod. 

Så även till oss, till mig. 

Jazzbandet samlar ihop sig.

Noel Törnqvist har varit tydlig i många intervjuer att han är troende och ber till Gud varje kväll. 

Nu fick han komma fram och berätta, både om sin sportsliga utveckling och sin konfirmation på missionsbåten Elida. 

Mjällbys meste målvakt genom åren, Bengt Svensson, tillika Hällviksjazzens boss, kallades också fram, liksom en av de äldre domarna som nu är pensionär. Det var en stark kvartett som stod bland trumpeter och saxofoner i Listerkyrkan!

Två målvakter, den äldre och den yngre.

Den mesta allsången i Sverige är Pärleporten. Nu sjöng den sig nästan själv, och glädjen var stor.

"Som en härlig gudomskälla, rik och mäktig djup och stor, är den kärlek, nåd och sanning som i Jesu hjärta bor..." Och känslan att vara som en "jagad duva" som det står i vers 2, kan många känna igen sig i.

Noel och Uno i Listerkyrkan.

Den psalm som Noel Törnqvist alltid sjunger varje kväll är "Bred dina vida vingar". Den stämde vi upp i nu, alla 115 personerna från när och fjärran, och som tagit sig till Listerkyrkan.

Vår pastor Tomas höll en appell där han talade om det alla skriver om vad gäller Mjällbys fotbollslag; att det är sammanhållningen, gemenskapen och den vinnande strategin som målmedvetet fört laget framåt - inte pengar eller enskilda stjärnor.

Det kan vara ett under i sig, att gemenskapen är så stark, men det är inget mirakel som ramlat från himlen. 

Detta kan vi lära oss av i våra andra sammanhang. Gud ger kraft till att vara uthållig, att ha tålamod att det kommer att bli bättre, att inte ge upp. 

Tron är att våga lita på att Gud vandrar med oss, att vi inte är övergivna. "Just a Closer walk with Thee". Gud ser, och vet, även när man ligger längst ned i tabellen eller när livet bara är allmänt jobbigt.

Korsets lyskraft.

Och så bad pastorn en innerligt varm bön för hela församlingen, för vår lilla bygd och för Noel som skall ut i Europa och spela för italienska Como. 

- ...ber att vi skall få vara omgivna av vänner som delar vår tro... ber om Ditt beskydd, Herre.

Denna eftermiddag kommer vi aldrig att glömma. Det var högtid, det var välsignelse från höjden över vår stund på jorden och det var ett pirr inför morgondagen med sina gulsvarta guldfärger.

Och det var vänskap. 

Nu har jag ont i ackordfingrarna som slitit med Eb-dur, Bb-dur och F, C, D, G... tills jag till slut tappade bort mig och inte visste var jag var i de musikaliska systemen. 

Men banjon är rolig och jag kan le, så ingen märkte annat än att vi alla hade mycket roligt.

Min ukulelebanjo, med fyra strängar.

Så, underverket ligger i att sammanhållningen är stark, att man vet sin position och håller den, och har samma strategi för frälsningen - att göra mål, alltså...

För du vet ju att synd är att "missa målet..."

Gud vare med oss alla.

Sauja, sauja!

Gulsvarta hälsningar - You never walk alone. Du gaar allri säl, på listerländska.

Du gaar allri säl - säger Aulawaabeln!

P.S. Halva världen, jodå, skriver i sina sportblad om denna bedrift. Det ger hopp till alla som kämpar och det ger en tro på att en saga kan bli sann. Detta behöver vi!

Men siffrorna slinter, och byn blir mindre och mindre och folk fångar fisk med händerna... Inte!

Här är statistiken:

Hällevik: 840 personer.

Mjällby: 1251 personer.

Hela Listerlandet: 5149 med alla småbyar.

Sölvesborgs kommun: 17.401.

Helene F Sturefelt,

- kristen Mjällbysupporter med jazzen i fokus.

Listerlandets potatisbönder ger sin hyllning!

ANDLIGA SÅNGER 125 - Min stund på jorden

Lena Maria (Klingvall) Vendelius.

Välkommen till Andliga sånger, utsänt från radio Sölvesborg, 92,0.

I somras träffade jag Lena Maria (Klingvall) Vendelius på Skärgårdssång i Göteborg. Hennes CD-skivor heter "Pappas bästa" och därifrån kommer sångerna till detta avsnitt nr 125.

Även Christer Sjögren har fina sånger på temat "Min stund på jorden".

                            LÅTLISTA

Lena Maria (Klingvall) Vendelius:

- Min stund på jorden av Ingamay Hörnberg

- Till vår Gud av Roland Utbult

- Nåd över allt förnuft

- Då skall glädjen bryta fram av R Utbult. Duett med Tore Wilhelm Aas.

- Jag är främling av Mary Dana Shindler, i översättning av Betty Ehrenborg Posse och bearbetad av C O Rosenius.

- Härlighetens morgon.

- Jag lyfter ögat mot himmelen, psalm 210, av J L Runeberg och Oskar Lindberg.

- Herre kär, tag min hand av Thomas Dorsey, i översättning av Einar Waermö.

- Vilken dag det skall bli.

- Som en bro över mörka vatten av Simon & Garfunkel.

Som en bro över hösten.

Christer Sjögren från CD'n "Andliga sånger 2":

- Han visar vägen av Lundh och R Lennartsson.

- Blott en dag av Lina Sandell Berg.

- His hand in mine av Mosie Lister (!)...

... vilket fick mig att vilja skoja till slutet. Det är nämligen så att medan vi spelar in detta program så har Mjällby AIF tagit SM-guls i Allsvensk fotboll - de är Listerlandets stolthet!

Och heter sångaren Lister... så kan jag inte låta bli att spela "Läktarens sång" från Strandvallen, där jag gjorde en enkel inspelning med mobilens diktafon.

Mjällby AIF vinner SM-guld!

Bön för oss alla att vi tar vara på vår stund på jorden!

Varma hälsningar,

Helene F Sturefelt, programkreatör, med ljudteknikern Jörgen Hjärtenflo.

VÄNSKAPER GÅR SÖNDER

Fin. Fine. Slut.

Det räcker nu.

Kritik. Fobi. Konspirationsteorier.

Vänner kallar varandra för "rasister" och anklagar varandra för otillbörliga saker.

Nervositet, slarv och hat gör att man inte längre lyssnar eller läser innantill de artiklar som delas.

Men det är stor skillnad mellan att ge saklig kritik till att vara rädd och skräckslagen (fobi) för en företeelse.

När sakargumenten tryter drar man till med att Den Andre kommer med konspirationsteorier.

Det är mycket märkligt.

Vänskaper går sönder.

Så tomt utan vänner.

Landet Israel och de judiska folket är en vattendelare som skiljer människor åt här i vår fredliga del av världen. Det är inte bara upprörda känslor - det är en andlig kamp där åsikterna går mycket djupare än bara till verbala angrepp.

Det är två år sedan terrororganisationen H*mas angrepp Israel.

Deras motto är att utrota judarna.

Israels motto är att försvara sitt land och folk.

Det är en milsvid skillnad!

Och medan jag skriver hör jag om fredsavtal och frisläppande av gisslan - samtidigt som det välsignade regnet faller över Israel - SHALOM!

Shalom.

Men jag undrar, medan vänskapsband går sönder, vad som händer i vårt eget land:

Var det så här det kändes i Tyskland då nazismen tog fart?

Hatet förblindade alla så att det kändes självklart att judar skulle utrotas? Har vi inte lärt någonting?!

Det palestinska hatet är ju detsamma som det nazistiska.

Och vi tillåter dessa demonstrera på våra gator...?!

Vanliga människor tar ställning och hör olika rapporter. 

Vänskaper går sönder.

Jag står upp för mina judiska vänner och landet Israel, men jag håller även fred med mina palestinska grannar.

Min "åsikt" är ingen åsikt. Det är upplevd verklighet i många instanser.

Det räcker nu.

Ta hand bara om dem som har rätt åsikter...?

Jag drar mig tillbaka. Reträtt. Sårad. Av lögnen. Av vänner som inte kunde skilja mellan sina åsikter och äkta vänskapsband.

Andra skriver bättre det jag försökt få fram.

Jag håller mig till skriften, där Jesus säger:

JAG HAR KOMMIT FÖR ATT VITTNA OM SANNINGEN OCH FÖR ATT ER GLÄDJE SKALL BLI FULLKOMLIG.

Tänk om massmedia hade samma höga ambition...

Jag har även tappat glädjen i att fotografera. Det känns som att jag tystnar på flera sätt.

Och om någon vill fortsätta läsa mina texter så kan man göra en tillbakablick. Om du öppnar Sturellas Fotoblogg på en större datorskärm ser det ut så här, med alla årtal i höger kant:

Bloggarkiv 2009 till 2025.

Mobilens lilla skärm har inte hela bilden.

Och när man inte har det, blir uppfattningen av tillvaron förminskad, precis så som jag upplever att det är i vår apokalyptiska tid.

Nobelpristagaren i litteratur från Ungern, Krasznarhorkai, menar också att vi redan lever i den apokalyptiska tiden - det är inget vi skall vänta på.

Politik är inget som skall lämnas till partipolitiska aktörer - de har inte tillräcklig kunskap i religion och kultur - utan det behövs mer samarbete med dem som inte bara tänker i ekonomi och militära termer.

Så, medan vänskapsband fortsätter gå sönder och man anklagar varandra för fobi när det handlar om berättigad kritik, så drar jag mig tillbaka.

Det räcker nu.

Många av mina "vänner" har blivit tysta nu när Trump är den ende ledare som lyckats åstadkomma den första bräckliga freden runt Israel. Det passar inte deras narrativ. Inte ens att gisslan är släppt?!

Jag har fått mycket medhåll i det tysta under åren, men det räcker inte längre.

Mängden påhopp är större än uppmuntran. Kanske har jag fel.

Men reträtten är nödvändig.

Jag har inte skrattat på länge.

Hoppas du finner andra texter att läsa.

Tills vi hörs igen,

Jesus får sista ordet:

NI HAR INTE UTVALT MIG, UTAN JAG HAR UTVALT ER

OCH BESTÄMT ER TILL ATT GÅ UT I VÄRLDEN OCH BÄRA FRUKT, FRUKT SOM BESTÅR,

OCH DÅ SKALL FADERN GE ER VAD NI ÄN BER HONOM OM I MITT NAMN.

DETTA BEFALLER JAG ER; ATT NI SKALL ÄLSKA VARANDRA.

Joh 15:16

Jesus, stilla även denna storm!

- inte hoppa på varandra med slagord.

Nu väntar den lugna hösten och att Mjällby AIF förhoppningsvis vinner guld i Allsvenskan. 

Det får vara tillräckligt just nu.

Krasznarhorkai sa "att punkten tillhör Gud, därför skriver jag bara kommatecken,,,,"

Då gör jag likadant, , , , , och återkommer i december, , , 

Helene F Sturefelt, , ,

Aulawaabel nr 2.